Här om dagen var jag på HLR-kurs – det gällde att pumpa tillräckligt hårt på plastbröstet så det blev ett klickljud och räkna högt till 30. Jag var på en liknade kurs för sådär 25 år sedan. Dockan var annorlunda och jag vill minnas att en inte skulle göra så många kompressioner innan det var dags för inblåsning. Men ett budskap var detsamma: även om du inte är utbildad och helt säker på vad som bör göras om någon faller ihop framför dig: gör något! Det minsta är förstås att larma ambulans, men försök också hjälpa personen direkt. Risken att du gör något värre är försumbar jämfört med risken för det som händer om ingen ingriper.
Vid det här laget är det nog tydligt vart den här parabeln är på väg. Likheterna är faktiskt slående. Patienten är redan i ett skrämmande dåligt tillstånd. Det står helt klart att om vi inte gör något kommer det att gå riktigt illa.
På kursen fick vi också lära oss att starta med L, som står för livsfarligt läge. Överblicka situationen innan du tar dig an den skadade. Finns risk för att du själv eller andra skadas om du ingriper? I det här fallet är det ofarligt att ingripa i den här delen av världen, just nu. Nättrollen kan hugga tänderna i dig om du når ut tillräckligt väl med din räddningsaktion eller du kan lagföras om du blockerar trafiken. Men du riskerar inte liv och lem. Däremot är ju läget redan livsfarligt om vi inte ingriper.
Larma! På kursens instruktionsfilm berättade en sköterska på larmcentralen att den som svarar alltid är med och hjälper och instruerar uppringaren om vad som behöver göras. Jag skulle vilja kunna ringa 112 och få lugn och saklig vägledning om vad jag ska göra i det här fallet, men den samhällsservicen existerar inte. Det bästa jag kan göra är att läsa och lära och diskutera strategier med andra. Men larma går att göra på många sätt. Som Greta Thunberg som skrek sig hes i en klimatdemo jag deltog i för inte så länge sedan. Eller som hon och andra i Fridays for Future nyligen gjorde genom att ropa ut obekväma frågor på SAS årsstämma. Eller som Rebellmammorna gör så ofta de kan. Det som larmar bäst är det som når ut i de stora medierna. För där får det resonans.
Tänk på Andning, Blödning, Chock! Avlägsna andningshinder, stoppa blodförlusten så snabbt det går, håll koll på chocksymptom. Jag är inte specialutbildad för det här, men fattar grunderna. Det som kväver måste upphöra och försvinna, om inte blod bokstavligen rinner ut så gör tiden det. Och vi ser redan tecken på chock.
På kursen pratade kursledaren också om att dra in andra, alla som råkar vara i närheten, i räddningsförsöket. Det har jag lärt mig. Därför finns nu under rubriken Länkar en påbörjad lista med olika organisationer där det går att hitta massor av andra som vill delta i räddningsaktionen. Och några hemsidor med information om patientens tillstånd.
Livsfarligt läge! Larma och ingrip!