Många forskare blev för deppiga av att bara studera alla hinder för klimatomställning. Flera har istället börjat forska om de som faktiskt gör något för att förändra samhället och hur de kan lyckas påverka. Det finns därför ett forskningsfält om så kallade gräsrotsinitiativ, om nätverk och organisationer som tar omställningen i egna händer. Omställningsnätverket som påverkar städer och byar på många håll i världen mot bättre hållbarhet, är ett exempel på en sådan rörelse som beforskats en hel del (https://transitionnetwork.org/). Det finns också många lite mindre lokala initiativ som jobbar för bland annat delande, för återbruk, för klimatvänligare matvanor och för att gynna cyklism och gångtrafik på bilismens bekostnad. Forskningen om de här rörelserna har frågat hur rörelsernas nyttiga praktiker skulle kunna få bättre spridning. ”Hur kan briljanta men isolerade experiment som syftar till att lösa världens mest akuta och komplexa sociala och ekologiska problem bli mer allmänt antagna och leda mot förändring?”, undrar de kanadensiska forskarna Michele-Lee Moore, Darcy Ridell och Dana Vocisano i en artikel.
Forskartrion bidrar till en litteratur som handlar om scaling – som jag här kallar skalning, trots den oeleganta svenskan. Det handlar om hur enskilda initiativ för bättre sätt att leva på kan växa och spridas och till och med få samhällsomvandlande effekter. De här forskarna skiljer mellan tre slags skalning som de menar ofta behöver samverka för att få effekt på systemnivå.
De talar om att skala upp. Det betyder att en verksamhet tas upp av en politisk institution, som en kommun, eller påverkar institutioner på policynivå, förändrar regler och lagar. Ett bra exempel på den här utvecklingen är hur svenska kommuner öppnat Fritidsbanker. Fritidsbankerna lånar ut begagnad sport- och fritidsutrustning gratis, ungefär som biliotek lånar ut böcker. Prylarna skänks av privatpersoner. Den första Fritidsbanken öppnades 2013 efter initiativ av en privatperson. Fritidsbankerna utgör ett ideellt nationellt nätverk. Numer drivs nio av tio Fritidsbanker av kommuner och resten av ideella organisationer med kommunalt stöd. Det finns 130 Fritidsbanker i Sverige och deras utlåning har hela tiden ökat. (Se https://www.fritidsbanken.se/) Den här spridningen av Fritidsbankernas verksamhet hade inte hänt utan att enskilda människor hade organiserat sig ideellt. Även om huvudsyftet med Fritidsbankerna, liksom med biblioteken, är att alla ska ha tillgång oavsett ekonomi har de också effekten att minska miljöpåverkan av prylproduktionen.
Fritidsbankerna är också ett exempel på att skala ut, att lokala initiativ sprider sig till andra ställen, de förmeras och fler människor påverkas. Idéer och tips reser till nya orter. Från en till 130 på drygt tio år är inte illa!
Ett tredje sätt att skala är att skala djupt. Det handlar om att förändra vårt sätt att se på något och hur vi vill leva. Det tycks mig som om Fritidsbankerna är en del av en förändrad inställning till vår prylkonsumtion. Vi måste inte alltid köpa nytt (även om vi nu har råd) utan vi kan låna och återanvända. Det blir något naturligt. Det här kan också vara djupskalning på ett annat sätt: när de många ideellt verkande människorna i de lokala Fritidsbankerna träffas, agerar tillsammans och träffar alla låntagarna, sprids också idén att det är meningsfullt att agera ihop för att alla ska ha tillgång till en resurs. Ofta är det inte marknaden som bäst löser problem.
Så ett konkret strategiförslag är att utifrån de aktiviteter vi är inblandade i som syftar mot mera hållbara och rättvisa lösningar av samhällsproblemen, tänka på möjligheterna till upp-, ut- och djupskalning och hur de kan samverka. Jag funderar just själv på det när det gäller att försöka få ner de stora klimatavtrycken från svenska universitet och högskolor (där den största utsläppskällan är forskarnas flygresor).
Och ytterligare ett förslag: att engagera sig i en enskild Fritidsbank eller ta hjälp av de som finns för att starta en i de kommuner där de saknas.
“Scaling Out, Scaling Up, Scaling Deep: Strategies of Non-profits in Advancing Systemic Social Innovation” av Michele-Lee Moore, Darcy Riddell och Dana Vocisano (2015) I tidskriften The Journal of Corporate Citizenship, Nr 58.