Tre forskare ställer frågan: är det ens i princip möjligt att skapa en värld där alla har tillräckligt och vi respekterar de planetära ekologiska gränserna? Svaret ger mig hopp.
Munken – det flottyrkokta bakverket – som bild av en rimlig och rättvis värld har inspirerat många forskare. Munken är inte en samhällsvision i meningen att den drar upp linjerna för hur ett gott samhälle ska organiseras, utan en tankefigur som visar på ett utrymme där alla godtagbara samhällsvisioner behöver kunna passas in. I munken ryms de olika sätt som mänskligheten skulle kunna organisera sig på för att ge alla människor en rimlig levnadsstandard, samtidigt som de planetära ekologiska gränserna inte överskrids.
I en ny artikel besvarar tre forskare frågan om munken är ett mål möjligt att uppnå. Finns det en chans för jordens invånare att nå a safe and just space, att leta sig in i munken? Mänskliga samhällen har kunnat försörja sig genom tusentals år. Men nu hotar vårt sätt att leva mänsklighetens möjlighet att existera på jorden. Trots enormt resursutnyttjande saknar en stor del av jordens befolkning det mest basala – de har fallit in i munkens hål. Till exempel uppskattas 720 miljoner människor varit undernärda år 2020. Samtidigt överskrids den ena efter den andra av de ekologiska gränserna – munkens yttre ring sprängs. Är det möjligt att skapa rimlig levnadsstandard för hela jordens befolkning inom de ekologiska gränserna, frågar författarna. Med möjligt syftar de då på vad som skulle gå att göra med existerande teknologi.
Forskarna beräknar vad som krävs resursmässigt för att jordens befolkning ska ha tillgång till en ”produktkorg” som rymmer det vi behöver för en rimlig levnadsstandard. De definierar sedan vilka system för till exempel matproduktion, energiinfrastruktur och transporter som krävs för att fylla korgen och gör livscykelanalyser av miljö- och klimatpåverkan från de produkterna. Framställningen av korgens ”produkter” relateras sedan till de planetära gränserna.
Så vad händer i denna simulering? Om konsumtionen i världen drogs ner till en nivå utan lyx men tillräcklig för alla, utan att produktionssystemen förändrades, skulle redan det minska trycket mot de planetära gränserna med hälften. Och vi skulle hamna på den säkra sidan av några gränser. Men det skulle inte räcka för att hålla oss inom munkens skyddande skal. Koldioxidutsläppen skulle till exempel fortfarande vara för höga och biodiversiteten hotad. Vi skulle därför även behöva göra energiframställning och transporter fossilfria och förnybara. Det skulle också krävas att jordens befolkning gick över till en i stort sett vegansk kost.
Med sådana åtgärder beräknar författarna att det med 81 procents chans går att nå in till munkens goda och trygga insida med världens nuvarande befolkning på åtta miljarder. Med 73 procents chans skulle det också vara möjligt för en befolkning på 10,4 miljarder, vilket är en projektion för jordens maxbefolkning som beräknas nås kring år 2085.
På vissa sätt räknar forskarna pessimistiskt. De utgår från dagens produktionssystem, men det är troligt att de kan effektiviseras. Jordbruksmetoderna skulle kunna förbättras, kanske genom mer permakultur, mindre matsvinn och större odlingsdiversitet. Cirkulära strategier kan också bli bättre. Om vi tänker oss en god utveckling på de här områdena blir belastningen på jordens system mindre än i beräkningen.
Hur skulle det vara att leva i munken jämfört med i dagens samhälle? Den tänkta produktkorgen innehåller mycket mer än mat. Människors bostadsbehov skulle täckas. Utbildning finns i korgen, liksom sjukvård på den standard som krävs i Schweiz. Vi skulle ha tillgång till motordrivna fortskaffningsmedel (kollektivtrafik, scootrar) och till TV eller laptop och Internet. Annat gott, som en trygg barndom, kan inte direkt härledas till fysiska resurser, men författarna resonerar att om materiella och andra basbehov är uppfyllda är det i alla fall möjligt att människor kan få trygga barndomar. Yttrandefrihet ingår också, även om artikeln inte klargör kopplingen till övriga produkter i korgen. Tillgången till korgens produkter skulle alltså göra livet för hundratals miljoner nu levande människor väldigt mycket bättre. De som nu inte har tillgång till adekvat mat, bostäder, sjukvård och utbildning skulle få det.
För mig och många som läser den här bloggen skulle det betyda en lägre materiell standard än den vi har idag. Men inte armod: vi skulle kunna ta scootern men inte flyget. Vi skulle kunna äta god och nyttig mat, men biffen gick bort. Lyxkonsumtion i allmänhet ryms inte i munken. Hur lyckligt vi skulle leva lokalt i ett sådant materiellt nedtonat världssamhälle tror jag beror mycket på hur vi organiserar våra relationer, arbetet, kulturen och livet i allmänhet. Här kommer behovet av mer konkreta samhällsvisioner in.
Och vi skulle känna oss tryggare i förvissningen om att vi inte levde på ett sätt som ödelägger framtida generationers möjlighet till ett gott liv. Havsnivåerna skulle fortsätta stiga men inte i samma takt som om vi hade fortsatt leva i fossilsamhället. Alla nu utrotningshotade arter skulle säkert inte klara sig men kanske skulle våra barnbarn fortfarande kunna leva med många fåglar, fiskar, däggdjur och insekter. Och glöm inte den inneboende rättvisekänsla de flesta människor har. Vi kanske inte kan bli lyckliga enbart på andras välgång, men nog skulle det påverka oss positivt om vi visste att alla andra också fick en rimlig chans till ett bra liv.
Artikelförfattarna är noga med att påpeka att det att munken är möjlig som ett sätt att leva inte nödvändigtvis betyder att det också är möjligt att nå dit. Vi har några små hinder på vägen (fossilkapitalet, de superrika, en aggressiv extremhöger som absolut inte vill ställa om, konsumtionskulturen, massbilismen och några till), men vi har i alla fall en riktning mot vad som alltså förefaller vara ett i princip uppnåbart mål. Detsamma gäller som i frågan om vad vi bör göra om vi inte klarar 1,5-gradersmålet: inse att varje minskning av växthusgasutsläppen gör världen till en mindre dålig plats. Även om munken skulle vara en utopisk plats, blir världen bättre ju fler människor som slipper leva i hålet utanför skalet och ju mindre ekologisk skada vi gör på planeten.
Vi lever inte precis i hoppets tidsålder så jag blir glad varje gång någon säger det och ger argument för att det är sant: En annan värld är möjlig!
Hauke Schlesier, Malte Schäfer & Harald Desing (2024) “Measuring the Doughnut: A good life for all is possible within planetary boundaries”, Journal of Cleaner Production, Vol. 448