Kategorier
Vad ska vi göra?

9. Livsfarligt läge! Larma! Andning, Blödning, Chock – en parabel

CPR training – Chest compressions performed on a CPR dummy

Här om dagen var jag på HLR-kurs – det gällde att pumpa tillräckligt hårt på plastbröstet så det blev ett klickljud och räkna högt till 30. Jag var på en liknade kurs för sådär 25 år sedan. Dockan var annorlunda och jag vill minnas att en inte skulle göra så många kompressioner innan det var dags för inblåsning. Men ett budskap var detsamma: även om du inte är utbildad och helt säker på vad som bör göras om någon faller ihop framför dig: gör något! Det minsta är förstås att larma ambulans, men försök också hjälpa personen direkt. Risken att du gör något värre är försumbar jämfört med risken för det som händer om ingen ingriper.

Vid det här laget är det nog tydligt vart den här parabeln är på väg. Likheterna är faktiskt slående. Patienten är redan i ett skrämmande dåligt tillstånd. Det står helt klart att om vi inte gör något kommer det att gå riktigt illa.

På kursen fick vi också lära oss att starta med L, som står för livsfarligt läge. Överblicka situationen innan du tar dig an den skadade. Finns risk för att du själv eller andra skadas om du ingriper? I det här fallet är det ofarligt att ingripa i den här delen av världen, just nu. Nättrollen kan hugga tänderna i dig om du når ut tillräckligt väl med din räddningsaktion eller du kan lagföras om du blockerar trafiken. Men du riskerar inte liv och lem. Däremot är ju läget redan livsfarligt om vi inte ingriper.

Larma! På kursens instruktionsfilm berättade en sköterska på larmcentralen att den som svarar alltid är med och hjälper och instruerar uppringaren om vad som behöver göras. Jag skulle vilja kunna ringa 112 och få lugn och saklig vägledning om vad jag ska göra i det här fallet, men den samhällsservicen existerar inte. Det bästa jag kan göra är att läsa och lära och diskutera strategier med andra. Men larma går att göra på många sätt. Som Greta Thunberg som skrek sig hes i en klimatdemo jag deltog i för inte så länge sedan. Eller som hon och andra i Fridays for Future nyligen gjorde genom att ropa ut obekväma frågor på SAS årsstämma. Eller som Rebellmammorna gör så ofta de kan. Det som larmar bäst är det som når ut i de stora medierna. För där får det resonans.

Tänk på Andning, Blödning, Chock! Avlägsna andningshinder, stoppa blodförlusten så snabbt det går, håll koll på chocksymptom. Jag är inte specialutbildad för det här, men fattar grunderna. Det som kväver måste upphöra och försvinna, om inte blod bokstavligen rinner ut så gör tiden det. Och vi ser redan tecken på chock.

På kursen pratade kursledaren också om att dra in andra, alla som råkar vara i närheten, i räddningsförsöket. Det har jag lärt mig. Därför finns nu under rubriken Länkar en påbörjad lista med olika organisationer där det går att hitta massor av andra som vill delta i räddningsaktionen. Och några hemsidor med information om patientens tillstånd.

Livsfarligt läge! Larma och ingrip!

Kategorier
Rättigheter

8. Rättigheter som kokar bort innan planeten gör det

När politiker och partier väljer ut en grupp som syndabock och börjar ändra lagar för att urholka gruppens rättigheter är det ett steg mot ett auktoritärt samhälle. Det gäller speciellt om partierna sitter i regering och också föreslår ökad politisk styrning av myndigheter, begränsningar i föreningsfriheten och inskränkningar av det fria ordet. Det menar Civil Rights Defenders (www.crd.org) i rapporten ’Ett år med Tidöavtalet. Det är helheten som oroar’.

Det framgick tydligt redan av deras avtal att Tidöpartierna framför allt vill två saker: en hårdare kriminalpolitik och ett Sverige där migranter inte är välkomna. Den som följt hur de övriga partierna har joggat käckt i sverigedemokraternas spår när det gäller migrationspolitiken har nog redan känt kalla kårar.

CRDs rapport konstaterar att regeringen och sd nu gör sitt bästa för att hålla vad de lovat. De har under sitt första år presenterat en mängd förslag som står i konflikt med grundläggande fri- och rättigheter, framför allt inom kriminal- och migrationspolitiken. Undergrävandet av rättigheter har gått så snabbt att motståndarna mot den rasistiska politiken inte har hunnit med. Det flammade visserligen upp protester mot ”angiverilagen”, den perversa idén att vi anställda inom offentlig sektor skulle bli tvungna att rapportera till myndigheter när vi stöter på någon som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd.

Men mycket annat är på gång. En hel hög åtgärder kommer att urgröpa rättigheter för vissa människor i Sverige. Skärpta villkor för anhöriginvandring infördes i slutet av förra året. Det är åtgärder för att minska invandringen som kommer att drabba många som lever åtskilda från sina familjer hårt.

Tidöpartierna utreder olika slags försämringar av samhällsstöd till nyanlända. Det kommer att öka de ekonomiska klyftorna.

Tryggheten minskar också för många. En utredning undersöker strängare villkor för att få permanent uppehållstillstånd, så som krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Det ökar risken att bli utvisad, till exempel på grund av att inte ha klarat ett prov i svenska.

Det ska också bli svårare att få tillgång till de rättigheter som följer med medborgarskap, som skydd mot utvisning och rätt att rösta och kandidera i riksdagsval. En utredning om krav på bland annat längre vistelsetid i Sverige och svensk- och samhällskunskaper undersöker hur det ska bli svårare att bli medborgare.

Övervakningen ökar också. Tidöpartierna har anmodat polisen att växla upp kontrollen av om personer har rätt att vistas i landet. En ny lag har redan sänkt kraven för så kallade inre gränskontroller. Det betyder att polisen fått ytterligare befogenhet att stoppa och kontrollera enskilda. Det här ökar risken för ras-/etnisk profilering (förbjuden enligt både internationell rätt och svensk lag). Ser du ”utländsk” ut löper du större risk än andra att bli stoppad och kontrollerad av polis utan att vara misstänkt för brott.

Det här är bara axplock bland de försämringar för migranter till Sverige som regeringen driver. Allt pekar mot ökade skillnader mellan infödda och invandrade, mot en ännu större skiktning mellan de som hör till och de som inte gör det.

Förutom att det här slår direkt mot många invånare i Sverige pekar Civil Rights Defenders-rapporten alltså på att det som håller på att hända kan tolkas som steg på vägen mot ett mer auktoritärt samhälle. Spelar den här utvecklingen också roll vår möjlighet att påverka klimatpolitiken i en annan riktning än ättestupsvägen som vår nuvarande regering driver oss framåt på?

Ja. På flera sätt.

För det första det sätt som Tidöregeringen inför nya lagar på. CRD konstaterar brister i själva lagstiftningsarbetet. Förslagen ”snabbutreds” (det går så fort att inte ens CRD hinner med), det finns dåligt stöd för att lagarna skulle vara effektiva för sitt syfte, till exempel minskad kriminalitet, samtidigt som det inte utreds ordentligt hur mänskliga rättigheter skulle påverkas. Lagrådet, som på uppdrag av regering eller riksdagsutskott ser över lagförslag, har varit kritiskt till flera av de nya förslagen. Regeringen ignorerar kritiken. Tidöregeringens klimat- och miljöpolitik har ju mött massiv kritik från olika delar av samhället. När den gör det lättare att runda kritik och försnabbar förändringsprocessen blir det också lättare för den att driva sin klimatpolitik.

CRD pekar för det andra också på tecken på att Tidöpartierna, framför allt sd men utan motstånd från de övriga, försöker undergräva möjligheter till opposition.

För det tredje har vi den kriminalisering av protester som drabbar klimataktivister. Den frågan behandlas inte i rapporten, men här finns verkligen något att hålla ögonen på. Konflikt i P1 tog nyligen upp temat: https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-vill-europa-stoppa-klimataktivisterna

Vad kan vi göra? Som vanligt många saker på olika plan. Vi kan sätta oss in i de pågående förändringarna, argumentera och protestera mot dem. Vi kan stödja Civil Right Defenders arbete (jag gjorde det just): https://crd.org/sv/backademokratin/

Framför allt finns här en gemensam agenda att plocka upp för dem som vill verka för bättre jämlikhet och lika rättigheter i Sverige, stå upp för yttrandefriheten och försvara möjligheten att öppet och starkt kräva en klimatpolitik som går i en helt annan riktning än den nuvarande regeringens.

Så tror jag om det som händer i det politiska Sverige just nu. Vad tror ni som läser? Är jag alarmistisk? Hänger den här utvecklingen ihop med klimatpolitiken? Vad bör göras?